Varför?

Ja, en fråga man kan ställa sig många gånger. Varför blir det så här? Varför skall alltid han råka ut för något? Varför varför.....


Förra veckan ramlade Linus illa så nu går han med gips. Vilket innebär att det inte blir någon mer innebandy detta året. Gothia Cup får han stå över med. Han är verkligen född med otur min stackars son. För jag tycker verkligen synd om honom.


Hela hans uppväxt har bestått av både små och stora komplikationer. Någon gång måste det väl räcka. Visst finns det dom som går igenom värre saker. Men nu ser jag bara till min son.

Först hans hjärtfel, 2 operationer innan 1,5 års ålder. Sen satte vi in rör i öronen. Han har fått dra en mängd tänder pga för många i hans lilla mun. Ett antal öroninflammationer. Jobbiga år i skolan fram tills vi bytte. Sen pärlcystan på det. Nu frakturen på benet och snart även hörapparaten.  Sen blir det ny operation nästa år utav örat. Håller tummar och tår för att hans defekta aortaklaff inte kommer att behöva bytas ut.


Kanske är det mest jag som tycker det är jobbigt för Linus tycks alltid ha ett leende på läpparna. Visst bryter han ihop ibland med för det mesta är han positiv och glad. Det är väl kanske det som gör att man håller ihop. Att man kan stå med rak rygg.